Linda

Tänkte nu ta och berätta om förlossningen. Den som blev väldigt omtalad på BB.

Det hela började natten mellan söndag och måndag. Halv ett började jag känna kraftigare smärtor mot ryggen, och de återkom ständigt under hela natten. Tillslut kl 7 på morgonen började Andreas ta tid mellan smärtan, och de återkom med tio minuters intervall.

Vid mellan elva och tolv ringde jag sunderbyn och de bad mig stanna hemma så länge som möjligt, eftersom de annars bara skulle skicka hem mig igen. Vi tre tiden började jag ha "så pass ont" att jag ville åka in till sunderbyn. Jag hade  5-7 minuter mellan värkarna och när jag ringde sa de att det fanns en risk att de skulle skicka hem mig igen.

Väl där kring 16-tiden, kollade hur öppen jag var och de var 4 cm. Jag fick bada badkar och vara uppe och gå. Vid 18-tiden kollade de igen och jag var fortfarande bara öppen 4 cm, fick även sterila kvaddlar då som hjälpte mot värkarna i ryggen. Själv började jag bli så trött så jag somnade mellan värkarna som kom med 5 minuters intervall.

Vid 20-tiden gjorde de en sista koll och jag var fortfarande bara öppen 4 cm, då bestämde de sig för att föra över mig på BB avdelningen och ge mig "var det nu var" så att jag skulle få sova och Andreas skulle få åka hem. Eftersom jag var likblek och trött. Vi åt kvällssmörgås och gick in på rummet. Andreas ringde sin mamma och berättade hur det låg till, själv tyckte jag att han prata en evighet och bad han sluta och ringa min mamma med och meddela hur det låg till så jag skulle få sova.

När Andreas var i telefon med min mamma skulle jag göra ett försök att gå på toa, mitt vad de är när jag sitter där känner jag hur något VERKLIGEN börjar pressa sig ut ur underlivet. Andreas får i all hast lägga på och ringa på klockan efter personal. Han ber mig ställa mig upp från toastolen eftersom han nu tror att barnet ska födas ner i toastolen och jag försöker säga att det inte går för det gör för ont. Personal kommer in på rummet och känner där nera, poff säger det så går vattnet och hon kan känna barnets huvud. Hon signalerar till mer personal och jag får lägga mig i sängen, sedan springer de iväg med mig genom BB avdelningen till förlossningsavdelningen (som vi lämnade för ca 30 min sedan). Nu är jag öppen 10 cm och barnet är på väg. Så från 4 cm till 10 cm på en gång, snabbt gick det. Jag hann andas in lustgas tre gånger, sedan var det bara att börja krysta. Inom ungefär en timma hade vår underbara Felicia kommit till världen :) Så det gick snabbt när det väl gick. All smärta och allt som varit innan bara försvann när jag fick henne i min famn. Vilken känsla :) All trötthet var som bortblåst :)

 

Under hela BB vistelsen och när ny personal kom, hann jag knappt presentera mig så visste de vem jag var. Just eftersom förlossningen gick som den gick och det blev lite "dramatik". Varken jag eller Andreas hann nog heller riktigt fatta att hon skulle komma när hon kom eftersom jag skulle få sova och "fortsätta" när jag vakna. Andreas hann t.o.m. säga att det blev inget maj-barn utan ett junibarn. Vilket han dock tog tillbaka när hon låg i min famn efter födseln och vi hade vårt majbarn ändå :)

 

Idag är hon en vecka gammal vår underbara dotter och jag kan inte vara lyckligare. Trots att man inte får någon sömn om nätterna så smälter man varje gång man tittar på henne.
Vi har haft besök av morbror Simon och tant Johanna, tant Marie, farfar och Yvonne samt Mormor och morfar. När jag fick en grattiskram av min mamma började tårarna rinna :) Jag är så lycklig såååå :D Vi hade även ett snabbesök av Mia och Andreas igår kväll.

 

Farfar och Yvonne              morfar              mormor

Blommor från mormor, morfar och gammel mormor.

 

Nu finns även bilden uppe på webbisar.

 

Jag har fått lite feber så jag har vilodag idag! Kurerar mig och myser med mina älsklingar :)